Idag ska jag åka hem till kära mor! :)

Hörde också att hon skulle få ta del av min extremt goda smoothie!! *fniss*

Lyssnar på Volbeat. Försöker återigen lära mig sjunga på danska men glömmer hela tiden orden. Väldigt skumt språk det dära.

                                    "Imens står solen over højen"
                       "Han mindes den sommer hvor hun strålede"
                                       "Forsvandt i haven grøn"
                                   "Og træernes sang hun fandt"

Patric har varit på skroten idag fast han verkade inte hitta allt han ville.. menmen, sen så blir det mecka bil för honom :) duktig han är.

Igår efter jag skrivit så ringde jag till Emelie i lite panik och undrade när hon skulle komma hem. Mitt gullehjärta åkte nästan på en gång hem och träffade mig :)!! Sen var jag med henne hela dagen och kvällen! Störtmyys!

Btw, på tal om igår sådär. Guess what?! :D! Än så länge har jag inte ett dugg ont i magen! Skönt som bara den! Så får hoppas det håller i sig hela dagen! :)

Fortsätter visserligen att bli smalare överallt, förutom magen och brösten.

Men det blir säkert bra tillslut det med. Sålänge jag inte får mindre mage och så är jag nöjd!

Nu ska jag byta om och åka iväg, skriver kanske senare! <3

23:22

Det har varit en underbar dag idag!

Nästan inget magont alls! Huvudvärken var helt borta när jag vaknade i morse också, så skönt! Det var hur mysigt som helst hemma hos mor!

Vi drack smoothie och pratade massor, spelade yatzy och 10 000. Sen vart det kaffe och mer babbel.

Sen var det dags för mat! MUMS :D!

Jag gjorde pilaffris och mor stekte gott kött och gjorde hemmagjort vitlöks smör! Patric kom också och åt! :) Sen skjutsade han hem mig och jag träffade Emelie och Märtha. Mys<3

Sen så, sen hände det!!!!!

Min lilla bebis har äntligen kommit hem!!! Bladen är hemma igen!!

Åh jag har saknat honom så!! :D <3<3<3

Gosigostrollet!

Nu blir det lite nattefika med te och norrländskt tunnbröd!

Hit tills har denna dag varit extremt tråkig.

Dessutom att jag har grova magsmärtor hjälper ju inte direkt.

Har haft magont i flera dagar. Verkar inte vilja gå över :(

Dessutom dunkar och svider mina ögon.

Finns absolut inget att göra. Jag har varken pengar eller busskort så kan ej åka någonstans. Inte ens Emelie är hemma. Uuha..

Patric är i Sunnersta och håller på med bilen.. kommer väl inte hem än på ett bra tag.

Men ja, man får väl försöka göra det bästa utav situationen och typ...

Läsa.. eller tv.. eller något annat. Usch!

Nu blir det iallafall en kopp te och ett norrländskt tunnbröd. Smask.

Skriver möjligen senare. 

Tänkte på kommunikation. Hur man på bästa sett kommunicerar med den man älskar. Hur du gör för att din älskade ska öppna sig för dig. Handlar allt om tid eller måste man ibland pressa fram det? I vilket läge är det man ska hålla tillbaka eller inte. Det handlar ju om att ge och ta, mötas på halva vägen. Fast att det är lätt hänt att någon part får gå en längre bit. Om man är osäker på vart man har varandra, vad den andre parten tycker är det då rätt att puscha fram något som inte är redo att komma? Hur ska man resonera för att komma fram till ett klokt och bra eget beslut? 

Funderar på vad gör han för mig? Vad ger han mig som är värt att kämpa för, vad gör han för att göra mitt liv bättre? Vad gör jag för att göra hans liv bättre, vad jag ger honom? osv..

Många känner ett behov av att ha kontroll över situationen och relationen. Har dem inte kontrollen känner dem sig genast osäkra och i många fall flyr dem ifrån det genom en bakdörr. Ingen vill ju ha en otrygg tillvaro än mindre relation. Men hur ska man skaffa kontroll över förhållandet utan att förstöra det samtidigt? Hur har man en bra kontroll över situationen?

Tror att hela förhållandet i stor del handlar om just kommunikation. Har man ej det så blir det nog svårt att bygga upp ett förtroende över huvud taget. Man behöver inte alltid kommunicera med ord, det går bra på vilket sett som helst. Så länge man faktiskt kommunicerar. 

Men hur gör man då med någon som är konflikt rädd? Som inte kan stå öga mot öga med verkligheten... någon som inte vill stå för vad han egentligen vill säga. Någon som helst av allt bara vill gräva ner sig och försvinna under en diskussion. Eller bara tar på sig en hård rustning och svingar runt med svärdet för att skydda sig själv på bästa möjliga sett och istället sårar dem i sin omgivningen. 

Kärlek - Kommunikation, omtanke, närhet, ödmjukhet, vänlighet, mod, förstående, längtan, trygghet, ärlighet, förtroende...

                  Det finns så många ord du kan förklara kärlek på.
                  Men kärlek är så mycket mer, som inte går att förklara.
                  Fjärilar i magen, studdsande på rosa fluffiga moln
                  Längtan efter den där blicken som bara han kan ge
                  Kramen av dem där armarna som känns som berg runt dig
                  Mjuka berg, tryggt runt som aldrig får försvinna
                  Dem ödmjuka smekningarna som sipprar in genom kroppen
                  In i hjärtat, för att stanna där som pärla minnen
                  Hungern efter den där sötman man får efter första kyssen
                  Den man trodde man bara fick en gång i livet
                  Den som bara han kan ge, om och om igen

Det finns så mycket man kan säga. 

Men också så mycket man inte kan säga.

Patric, jag älskar dig!

Du är min bästa vän och den jag söker mig till när jag är rädd.

I mitt hjärta kommer du alltid ha den speciella platsen.

Där jag kommer gömma våran kärlek för att alltid spara den!

Även där, kommer jag gömma alla våra vackra minnen...

som aldrig får gå förlorade.

Idag var vi på vårat andra ultraljud! Det var otroligt spännande!

Det var väldigt roligt att se hur pass mycket bebisen förändras under 5 veckor! Det är en stor förändring!

 Jag är nu gången 16+6 (Vecka 17)

Patric var alldeles till sig under ultraljudet! Det var en vacker syn! Det bara lyste ur ögonen på karln!! Å han kunde verkligen inte sluta le.

Vi fick också veta vad vi ska få för någon liten krabat!

Det blir en liten pojke. Som jag alltid hade sagt.

Nu tycker säkert vissa att vi är dödstråkiga som tog reda på vilken kön det var för att det "inte blir någon överraskning"  men jag anser väl att man blir ju inte mindre glad sen bara för att man vet? :)