Tänkte på kommunikation. Hur man på bästa sett kommunicerar med den man älskar. Hur du gör för att din älskade ska öppna sig för dig. Handlar allt om tid eller måste man ibland pressa fram det? I vilket läge är det man ska hålla tillbaka eller inte. Det handlar ju om att ge och ta, mötas på halva vägen. Fast att det är lätt hänt att någon part får gå en längre bit. Om man är osäker på vart man har varandra, vad den andre parten tycker är det då rätt att puscha fram något som inte är redo att komma? Hur ska man resonera för att komma fram till ett klokt och bra eget beslut? 

Funderar på vad gör han för mig? Vad ger han mig som är värt att kämpa för, vad gör han för att göra mitt liv bättre? Vad gör jag för att göra hans liv bättre, vad jag ger honom? osv..

Många känner ett behov av att ha kontroll över situationen och relationen. Har dem inte kontrollen känner dem sig genast osäkra och i många fall flyr dem ifrån det genom en bakdörr. Ingen vill ju ha en otrygg tillvaro än mindre relation. Men hur ska man skaffa kontroll över förhållandet utan att förstöra det samtidigt? Hur har man en bra kontroll över situationen?

Tror att hela förhållandet i stor del handlar om just kommunikation. Har man ej det så blir det nog svårt att bygga upp ett förtroende över huvud taget. Man behöver inte alltid kommunicera med ord, det går bra på vilket sett som helst. Så länge man faktiskt kommunicerar. 

Men hur gör man då med någon som är konflikt rädd? Som inte kan stå öga mot öga med verkligheten... någon som inte vill stå för vad han egentligen vill säga. Någon som helst av allt bara vill gräva ner sig och försvinna under en diskussion. Eller bara tar på sig en hård rustning och svingar runt med svärdet för att skydda sig själv på bästa möjliga sett och istället sårar dem i sin omgivningen. 

Kärlek - Kommunikation, omtanke, närhet, ödmjukhet, vänlighet, mod, förstående, längtan, trygghet, ärlighet, förtroende...

                  Det finns så många ord du kan förklara kärlek på.
                  Men kärlek är så mycket mer, som inte går att förklara.
                  Fjärilar i magen, studdsande på rosa fluffiga moln
                  Längtan efter den där blicken som bara han kan ge
                  Kramen av dem där armarna som känns som berg runt dig
                  Mjuka berg, tryggt runt som aldrig får försvinna
                  Dem ödmjuka smekningarna som sipprar in genom kroppen
                  In i hjärtat, för att stanna där som pärla minnen
                  Hungern efter den där sötman man får efter första kyssen
                  Den man trodde man bara fick en gång i livet
                  Den som bara han kan ge, om och om igen

Det finns så mycket man kan säga. 

Men också så mycket man inte kan säga.

Patric, jag älskar dig!

Du är min bästa vän och den jag söker mig till när jag är rädd.

I mitt hjärta kommer du alltid ha den speciella platsen.

Där jag kommer gömma våran kärlek för att alltid spara den!

Även där, kommer jag gömma alla våra vackra minnen...

som aldrig får gå förlorade.